Vad vi kan lära av Rutger, Joseph och Josef

En viktig parameter för ökad tillväxt är en ökad produktivitet. Genom historien finns ett par personer som vi kan lära oss av för att se vilka insatser som kan vara värda att göra för att få produktiviteten att öka utifrån dagens förutsättningar. Tre män träder fram särskilt starkt: Rutger, Joseph och Josef.

Det kanske är så att alla inte dagligen tänker på Rutger Macklean. Vi har dock mycket att lära av Rutger även idag, inte minst när det gäller analyser av vad som behöver göras för att få ökad produktivitet.

På Rutgers tid handlade det om ökad produktivitet i jordbruket. Åtgärder som han vidtog på Svaneholms slott innefattade inte minst enskifte och användning av gödsel. Dagens samhällsekonomi har inte jordbruk som ekonomisk bas. Istället lever vi i en kunskapsekonomi. Precis som Rutger behöver vi analysera hur vi kan öka produktiviteten för att sedan vidta de konkreta åtgärderna, inte bara på aggregerad nivå utan vid den egna gården.

Något fler kanske tänker på Joseph Schumpeter. Hans forskning om innovation är fortfarande ytterst relevant även om det gått mer än nittio år sedan publikation. Poängen med hans forskning är att uppfinningar, idéer och så vidare inte är innovationer i sig. För att vi ska kunna tala om innovation, menade han, måste det finnas en marknad.

Om något ska tas till marknad måste man relatera till immateriella rättigheter. Det kan handla om att söka om patent för att skydda sin innovation. Det kan också handla om att kommersialisera en tjänsteinnovation via en varumärkeslicens. Även den som väljer att arbeta med öppen innovation behöver relatera till andras rättigheter, finns till exempel andras upphovsrättigheter som man behöver hantera via avtal.

En som väldigt få tänker på är Josef Kohler. Han förtjänar dock att lyftas upp för att ligger till stora delar bakom hur de olika immaterialrättigheterna fungerar. En av de stora poängerna med immaterialrättens konstruktion är att vi kan dela med oss till andra. Vi kan också rent av dela med oss till många. Jämför man med fysiska saker blir skillnaden tydlig. Om det är en person som kör en bil till Göteborg kan inte en annan person samtidigt köra den till Gävle. Har däremot ett företag köpt en rätt att trycka Mumin på tröjor hindrar inte det rättighetshavaren att låta någon annan köpa en rätt att göra barnbestick med Mumin.

Nu kommer vi tillbaka till Rutger. På Rutgers tid handlade det om att få ut mesta möjliga av den jord han ägde. Om vi förutsätter att vi lever i en kunskapsekonomi behöver vi få ut mesta möjliga av den kunskap vi har. Detta sker till stora delar via de kunskapsbaserade tillgångarna. Den rättsliga konstruktion som Josef Kohler bidrog till att skapa gör också att marginalkostnaden kan bli väldigt låg i förhållande till intäkterna. Låt exempelvis säga att Björn och Benny säljer rätten till Madonna att sampla ytterligare en låt. Kostnaden för upprättandet av avtalet är låg i förhållandet till de pengar både Björn, Benny och Madonna kan tjäna.

För en tid sedan hade jag kontakt med en riksdagspolitiker. Politikern hade träffat en kollega och ville så gärna prata innovation. Kollegan tyckte jag skulle ta kontakt för att prata om hur immaterialrätten är central för att få utväxling på gjorda investeringar. Det sorgliga i hela historien är att politikern inte ville prioritera att prata immaterialrätt. I hans värld var innovation viktigt, men inte immaterialrätt.

Om han hade tagit sig tid hade jag förklarat kopplingen mellan Rutger, Joseph och Josef. De är avgörande för tillväxt i kunskapsekonomin.