Dags att ge besked om Arlanda  

Regeringen har just nu två utredningar om framtidens flyginfrastruktur på sitt bord; dels utredningen Arlanda flygplats – en plan för framtiden, dels utredningen Statens ansvar för det svenska flygplatssystemet – för tillgänglighet och beredskap om hela landets flygplatser.

De båda utredningarna tillhör de mest omfattande som företagits om Sveriges flygplatser under lång tid.

Ett väl fungerande transportsystem är en nyckelfaktor för jobb och tillväxt. Flyget understödjer företagens tillgång till marknader och kompetens i andra länder och flygplatser med ett attraktivt linjeutbud främjar även utländska direktinvesteringar.

Resenärer till och från Sverige nyttjar framför allt Arlanda, Landvetter och Kastrup som alla är viktiga för tillgängligheten, och dessutom finns ett nätverk av regionala flygplatser från Malmö till Kiruna.

Men näringslivets behov av flygplatser i olika delar av landet är inte statiskt utan påverkas av vilken övrig infrastruktur som är tillgänglig, till exempel järnvägsförbindelser.

Därför behöver flygplatserna utvecklas som en del av ett sammanhållet transportsystem i en infrastrukturplanering som även omfattar vägar, järnvägar och hamnar. Ett konkret exempel är att landets näst största flygplats, Landvetter, ännu saknar järnväg även om planering av en anslutning pågår.  

Regeringen har tagit välkomna beslut under året. Till exempel att Trafikverket ska arbeta med ett tydligt trafikslagsövergripande perspektiv i inriktningsunderlaget inför den långsiktiga infrastrukturplaneringen för planperioden 2026–2037 och i budgeten även föreslagit ökat driftsstöd till regionala icke-statliga flygplatser.

Det senare är betydelsefullt eftersom små flygplatser med ett begränsat passagerarunderlag har svårt att bära sig ekonomiskt. Samtidigt kan flygtrafik vara en förutsättning för företagens verksamhet och i förlängningen för sysselsättning och lokala skatteintäkter.

Under flera år har Sverige haft utmaningar med att bibehålla och attrahera nya flyglinjer, särskilt interkontinental flygtrafik till Arlanda och Landvetter. Coronapandemin lamslog persontransporterna men den negativa trenden kan spåras längre tillbaka i tid.    

Orsakerna är flerfaldiga. Men två faktorer som bör framhållas är flygskatt och avsaknaden av en långsiktig strategi för Arlandas utveckling från politiskt håll.

Flygskatten är en punktskatt som infördes 2018 på biljettköp och som saknar koppling till faktisk miljö- och klimatpåverkan. Effekten är däremot urgröpt konkurrenskraft för svenska flygplatser eftersom flygskatten gör det mindre attraktivt för flygbolag att trafikera Sverige i konkurrens med andra marknader. Flygskatten bör avskaffas till förmån för internationella harmoniserade styrmedel. I EU ingår flyget i handeln med utsläppsrätter (EU ETS), ett system som genom EU:s Fit for 55 skärps samtidigt som ytterligare styrmedel tillkommer.

Därtill behövs beslut från regeringen om Arlandas framtid.

Arlandas särställning i det svenska flygplatssystemet är en konsekvens av flygplatsens storlek och navfunktion som är viktig för företagsklimatet samt för landets geografiska sammanhållning. Fortsatt utveckling av Arlanda skulle underlättas av en strategi som omfattar åtgärder på kort och lång sikt. Till exempel åtgärder för marktransporter till flygplatsen, smidigare passagerarflöden och automatiska passkontroller samt åtgärder i luftrummet för optimalt kapacitetsutnyttjande.

Det är därför angeläget att regeringen i närtid ger besked om hur förslagen i de båda utredningarna ska tas vidare.