Rätt diagnos men fel medicin i arbetsmarknadspolitiken
Den höga arbetslösheten gör att arbetsmarknadspolitiken åter hamnar i fokus för debatten. Det hävdas att det är fel på politiken och att arbetslösa får för lite stöd. Men, det är inte brist på resurser hos Arbetsförmedlingen som gör att arbetslösa saknar insatser, skriver experten Patrik Karlsson.
I höstas konstaterades i Tidningen Näringslivet att den vanligaste insatsen för långtidsarbetslösa är ingen insats. Att arbetssökande får för lite eller för dåligt stöd är allvarligt. En effektiv arbetsmarknadspolitik kan ju bidra till att fler kommer i jobb.
I veckan förtydligade TCO och Fackförbundet ST sin kritik mot den förda politiken. De båda organisationerna vill åtgärda problem med - (SURPRISE!) - mer pengar till Arbetsförmedlingen.
Men skälen till den låga aktivitetsnivån är inte att Arbetsförmedlingen har för lite resurser. Innan vi kommer till det vill jag bara påminna om att Arbetsförmedlingen är en av Sveriges största myndigheter med över 10 000 medarbetare och med nära 14 miljarder i anslag (exkl. kostnader för nystartsjobb och lönebidrag).
De låga nivåer i viktiga insatser är ett faktum. Men väldigt lite pekar alltså på att det är bristande ekonomiska resurser som är förklaringen. Låt oss i stället fördjupa oss vad som ligger bakom utvecklingen:
1. Få i arbetsmarknadsutbildning
Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningar är ungefär 6–7 000. Arbetsförmedlingen har identifierat en rad olika skäl till att nivåerna inte är högre. Myndigheten pekar på målkonflikter eftersom den samtidigt har haft i uppdrag att öka antalet i matchningstjänster, övergång till reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning. Det blir alltså en form av konkurrens mellan insatserna. AF har också svårt att hitta arbetssökande som har rätt förutsättningar och motivation som krävs för att delta i en arbetsmarknadsutbildning. Myndigheten pekar därtill på bristande kunskaper i det svenska språket som ett hinder.
2. Färre får stöd av en matchningsaktör
Matchningsinsatser syftar till att stötta arbetssökande att komma i arbete. Stödet ges av en privat matchningsaktör på uppdrag av Arbetsförmedlingen. 60 000 arbetssökande hade i januari 2024 stöd av en privat matchningsaktör. Idag, ligger nivån strax under 40 000. Prognosen är att ännu färre ska få en matchningsinsats. Det är politisk styrning (tyvärr baserat på skev information) som har lett till att färre får stöd av en privat matchningsaktör. Regeringen har i stället gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att bygga upp ett matchningsstöd i egen regi.
3. Färre i nystartsjobb
Det är nu drygt 15 000 som har ett nystartsjobb vilket är en halvering jämfört med antalet 2020. Sannolika skäl bakom minskningen är den ekonomiska lågkonjunkturen med färre nyrekryteringar. Ett annat skäl att nystartsjobb bland annat är avsedda för nyanlända vilket är en krympande målgrupp. Därtill har reglerna förändrats med högre krav på arbetsgivaren. Arbetsförmedlingen pekar på att de avslår fler ansökningar om nystartsjobb i syfte att motverka felaktiga utbetalningar.
4. Färre med lönebidrag
Vissa personer med funktionsnedsättning kan vara berättigade till lönebidrag. Pandemin ledde till minskad sysselsättning bland funktionsnedsatta, bland annat eftersom behovet av försiktighet och isolering var större i denna grupp. Det tar mycket lång tid för Arbetsförmedlingen att konstatera att en person har en funktionsnedsättning som hämmar arbetsförmågan. Därtill menar Arbetsförmedlingen att volymerna hämmas av att taket i ersättningen inte har höjts på flera år så räcker subventionen till en allt mindre del av lönekostnaden.
Sammanfattningsvis verkar Arbetsförmedlingen inte haft förmågan att anpassa sin verksamhet efter förändringar i regelverk, deltagarsammansättningen eller konjunkturen. Dessutom ligger politiska beslut bakom de lägre nivåerna i nystartsjobb och i matchningstjänsterna, snarare än att förklaringen skulle vara brist på resurser hos myndigheten.
