För lite och för dåligt stöd till långtidsarbetslösa

Jobb- och utvecklingsgarantin (JOB) är ett av Arbetsförmedlingens största program och riktar sig till personer som varit arbetslösa länge. Gruppen omfattar över 100 000 individer, många med svag förankring på arbetsmarknaden. Denna grupp lyfts återkommande fram av regeringen som prioriterad. Stödet kan då förväntas vara ambitiöst, men utvecklingen pekar i en annan riktning.

I mars 2025 stod 37 procent av alla deltagare i JOB helt utan aktivitet. Det innebär att över 38 000 individer i programmet inte får något konkret stöd. ”Ingen aktivitet” är nu den vanligaste aktiviteten inom JOB. Förklaringen är tydlig, de upphandlade insatserna har skurits ned utan att något nytt har kommit i deras ställe. Av de som var inskrivna sommaren 2022 deltog 41 procent av JOB-deltagarna i upphandlade insatser. Idag är andelen nere på 14 procent.

Tyvärr är problemet bredare än JOB. Trots att arbetslösheten har ökat sedan 2023 och att Arbetsförmedlingen fått ökade resurser har antalet arbetssökande i arbetsmarknadsutbildning, förberedande utbildning, matchningstjänster eller rehabiliteringsinsatser, minskat med 33 procent – motsvarande 28 000 färre deltagare. Även Nystartsjobb, som länge lyfts fram som ett effektivt verktyg mot långtidsarbetslöshet, har minskat med 34 procent. Nästan 10 000 färre arbetssökande hade ett Nystartsjobb i mars 2025 jämfört med mars 2023.

Regeringen har återgått till en förlegad politik där fler insatser ska genomföras av Arbetsförmedlingen i egen regi. Insatsen Sammanhållet Matchningsstöd (SMS) infördes för ett drygt år sedan och skulle enligt planerna ersätta de upphandlade insatserna för personer som står långt från arbetsmarknaden. Men Arbetsförmedlingens statistik visar att i mars 2025 uppgick antalet deltagare till endast 5 750. SMS ersätter alltså bara en bråkdel av de insatser som skurits ner.

Än mer alarmerande är resultaten för Arbetsförmedlingens matchningsinsatser i egen regi. Övergångarna till arbete är nästan obefintliga. Endast 2,7 procent av deltagarna har gått till arbete och 0,8 procent har gått till utbildning. Som jämförelse kan nämnas att de deltagare i Rusta och matcha som anses stå långt från arbetsmarknaden har uppnått resultat om 23,3 procent till arbete eller utbildning.

Att montera ned fungerande insatser utan att ersätta dem skapar inte bara passivitet. Det får också direkta konsekvenser för företagens möjligheter att växa. Arbetskraften och efterfrågan finns - men matchningen uteblir.

Regeringens återgång till en arbetsmarknadspolitik ”á la old school” med Arbetsförmedlingen som utförare är ett felsteg från början. Den kraftiga minskningen av insatser och för långtidsarbetslösa och de mycket svaga resultaten i Arbetsförmedlingens matchningsinsatser i egen regi visar att återgången är ett strategiskt misstag.

Det är hög tid att inse att Arbetsförmedlingens roll som matchningsaktör är förbi. Ingen kan förvänta sig att en myndighet (eller för den delen någon annan enskild aktör) kan tillgodose de mycket varierande och ständigt föränderliga kompetensbehoven som finns i vårt diversifierade näringsliv.

Arbetsförmedlingen skulle kunna göra större nytta med ett mer begränsat uppdrag där myndigheten kan fokusera på att bedöma behov, anskaffa tjänster, fatta beslut, kontrollera aktivitet och följa upp resultat.

Både de arbetslösa och företagen förtjänar en bättre arbetsmarknadspolitik.