Åtgärder för att skydda företagen från brott behövs - men inte revisionsplikt
Den ökade ekonomiska brottsligheten är ett stort samhällsproblem som drabbar näringslivet på olika sätt. Inte sällan är företag brottsoffer och utsatta för bl.a. bedrägerier. Det är därför bra att det föreslås åtgärder för att motverka detta. Men återinförd revisionsplikt för aktiebolag är fel väg att gå.
Utredningen om bolaget som brottsverktyg har haft i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder som syftar till att motverka att aktiebolag och andra företag används för att begå brott och andra oegentligheter. I Bolag och brott – några åtgärder mot oseriösa företag (SOU 2023:34) redovisas ett antal åtgärder.
I uppdraget har bl.a. ingått att redovisa för- och nackdelar med det nuvarande undantaget från revisionsplikten för små aktiebolag respektive en återinförd revisionsplikt för sådana bolag samt att föreslå de författningsändringar som skulle krävas vid ett eventuellt återinförande.
Att brottslighet via bolag kan motverkas av revisionsplikt saknar stöd i det empiriska material som redovisas i utredningen. Det går inte, enligt utredningen, att utifrån dagens kunskapsläge avgöra i vilken utsträckning en revisor direkt eller indirekt kan förhindra kriminalitet. Erfarenheter från andra länder som redovisas i utredningen påvisar inte heller ett samband mellan avsaknad av revision och brottslighet i bolag. Det framgår vidare av utredningen att Skatteverket inte använder avsaknad av revision som urvalskriterium för sina kontroller. De enda rapporter som påtalar något samband mellan avsaknad av revision och brottslighet i bolag kommer från Riksrevisionen samt Ekobrottsmyndigheten, som båda fått kritik för styrda urval, felaktig metodik och därmed även felaktiga slutsatser. Flera av de stora bedrägerier som uppmärksammats på senare år har involverat bolag som haft revision. Här är alltså kopplingen mellan de problem man försöker åtgärda och revisionsplikt svag.
En återinförd revisionsplikt är inte en lämplig åtgärd för att motverka brottslighet via bolag. Revisionen sker i efterhand. En revisor har i uppdrag att för aktieägarnas räkning granska redovisningen och bolagets förvaltning. En revisor arbetar på uppdrag av ägarna och har inte som huvudsyfte att företräda staten i sina kontroller av verksamheten. Behovet av revision har sitt ursprung i den situation som uppstår i större bolag där aktieägarna inte är verksamma i bolaget. I de mindre bolagen är situationen annorlunda eftersom ägaren och den som arbetar i bolaget oftast är samma person och har därför inte ett sådant behov av kontroll som revision utgör.
En återinförd revisionsplikt skulle, enligt utredningen, ge ökade kostnader för företagen med upp till elva miljarder kronor per år. Detta skulle därmed öka regelbördan väsentligt, bli ett hinder för nyföretagande och försämra förutsättningarna för små företag att växa. Under utredningens arbete har även framkommit att ett återinförande av revisionsplikten i närtid inte är genomförbar på grund av en brist på revisorer och därför föreslås ett återinförande först från 2030 för befintliga aktiebolag. En sådan åtgärd kan inte utvärderas inom de kommande tio åren, vilket ytterligare understryker att en återinförd revisionsplikt inte är rätt väg för att motverka brottslighet via bolag.
Sveriges trösklar för revisionsplikt är mycket låga i internationell jämförelse. I dag krävs att ett aktiebolag uppfyller två av de tre trösklarna 1,5 miljoner kronor i balansomslutning, 3 miljoner kronor i nettoomsättning och tre anställda för att omfattas av revisionsplikt. I Sverige är det således endast mycket små företag som inte behöver anlita en revisor. Länder som Tyskland, Storbritannien och Nederländerna tillämpar EU:s högsta tillåtna gränsvärden, som innebär att företag som överstiger två av gränsvärdena 8 miljoner euro i nettoomsättning, 4 miljoner euro i balansomslutning och 50 anställda omfattas av revisionsplikt. Regeringen har tidigare remitterat ett förenklingspaket (SOU 2021:60) där det bland annat ingår ett förslag på att utreda en höjning av gränsvärdena för revisionsplikt i paritet med jämförbara länder. I stället för att återinföra revisionsplikt för alla aktiebolag så bör i stället en höjning av gränsvärdena genomföras i linje med vad som sägs i förenklingspaketet. Detta skulle förbättra företagens konkurrenskraft.
För att komma åt problem med ekonomisk brottslighet och skatteundandragande är det betydligt mer effektivt med proportionerliga, riskbaserade åtgärder och riktade myndighetskontroller än en generell revisionsplikt. Det är därför välkommet att utredningen föreslår flera sådana åtgärder, bl.a. att Bolagsverket ska få en mer aktiv roll i det brottsförebyggande arbetet genom exempelvis utökade kontroller för att säkerställa identiteten hos dem som bedriver verksamhet genom aktiebolag, skärpning av straffet för brott mot målvaktsförbudet och införande av en straffrättslig bestämmelse mot bolagskapning. Detta kan stärka skyddet för de företagare som utsatts för brott i samband med exempelvis företagsöverlåtelser.
Utredningen har också analyserat för- och nackdelar med reglerna om tvångslikvidation vid kapitalbrist i aktiebolag. Utredningen konstaterar att de successiva sänkningarna av kravet på minsta tillåtna aktiekapital har medfört att reglerna inte längre är ändamålsenliga. Från fordringsägarnas utgångspunkt är det dessutom enligt utredningen i allmänhet viktigare att ett bolag kan betala sina skulder vartefter de förfaller än att aktiekapitalet är intakt. De svenska reglerna saknar vidare motsvarighet i våra nordiska grannländer och andra länder vi brukar jämföra oss med. Till detta kommer att reglerna är komplicerade och har gett upphov till åtskilliga tillämpningsproblem. Utredningen föreslår därför att de nuvarande reglerna om styrelsens skyldighet att agera om det saknas täckning för bolagets aktiekapital utmönstras.
Då aktualiseras frågan om det finns anledning att förstärka borgenärsskyddet genom andra typer av regler. Utredningen bedömer att en sådan förstärkning av borgenärsskyddet kan ske genom att det i lag tydliggörs att styrelsen fortlöpande har ett ansvar för att bolagets ekonomiska ställning är betryggande för bolagets fordringsägare samt att styrelsen därvid ska kontrollera att bolagets eget kapital och likviditet motsvarar vad verksamhetens art, omfattning och risker kräver. Detta knyter an till den solvens- och likviditetsinriktade försiktighetsregel som redan gäller vid beslut om värdeöverföringar. Med förebild i vad som gäller i bl.a. Norge och Danmark föreslår utredningen att det till detta knyts en skyldighet för styrelsen att, om bolagets eget kapital eller likviditet inte motsvarar vad verksamhetens art, omfattning och risker kräver, genast behandla saken samt kalla till en bolagsstämma så snart som möjligt för att redogöra för bolagets ekonomiska ställning och vilka åtgärder styrelsen föreslår ska vidtas.
Genom att på detta skifta borgenärsskyddets fokus från bolagets sufficiens till bolagets solvens och likviditet kommer enligt utredningens mening borgenärsskyddet totalt sett att förstärkas. På grund av EU:s bolagsdirektiv måste Sverige liksom i övriga medlemsstater dock ha en bestämmelse i lagen av innebörd att om ett publikt aktiebolags eget kapital inte täcker mer än hälften av det i bolagsordningen angivna aktiekapitalet, ska styrelsen kalla till en bolagsstämma för att besluta om bolaget ska gå i likvidation eller om andra åtgärder ska vidtas.
Utredningen har gjort en grundlig genomgång av kapitalbristreglerna och argumenten för förändring är starka. En anpassning till omvärlden är välkommen.
SKRIVET AVClaes Norberg
