Behåll nationell suveränitet om skatter
Företrädare för S-studenter tillsammans med franske professorn Piketty efterfrågar i DN 201029 att EU ska tillåtas samla in egna skatter, det vill säga man vill införa beskattning på federal nivå och uppmanar därmed Sverige att frånsäga sig sin nationella suveränitet. Som motiv glider man från svepande formuleringar om ojämlikhet till att kalla utvecklingen i Sverige för ”extrem” och påståenden om att välfärden skulle fått mindre resurser.
Fakta är att inkomstfördelningen i Sverige är jämnare än flertalet jämförelseländer. Ginikoefficienten, det vedertagna måttet på inkomstspridning, ligger en god bit under genomsnittet i såväl EU som OECD. Att det varit en viss ökning i Sverige kan snarast ses som en normalisering till vår omvärld. Den stora migration som varit på senare tid i kombination med integrationssvårigheter är även en viktig bakgrund till ökningen av Ginikoefficienten. Regeringens Långtidsutredning bedömer att denna kommer att vara klart långsammare framöver.
Vidare är fakta att den offentliga konsumtionen i stort sett varje år ökat i reala termer och är idag 25 procent högre än vid millennieskiftet, i reala termer. Dess andel av BNP beräknas enligt Konjunkturinstitutet i år bli högre än någonsin på 2000-talet. Statsbidragen till kommuner och regioner har ökat i många omgångar och årets budgetproposition tillför ytterligare över 40 miljarder kronor. Kommunsektorn väntas i år göra överskott för första gången på tio år och Sveriges Kommuner och Regioner räknar med ett resultat på 30 miljarder kronor. För att möta framtida behov krävs fokus på effektiv resursanvändning.
Det ligger ytterst i betraktarens öga att utifrån dessa fakta beskriva utvecklingen som ”extrem”. Skribenternas krav på skärpt kapitalbeskattning vittnar snarast om att de tycks se ett egenvärde i att bekämpa framgång. Det är synd, eftersom det är viktigare att se till hur välstånd skapas än hur det fördelas. Det grundläggande för att utveckla välståndet är att ta fasta på allas möjligheter att ha en god inkomstutveckling genom att arbeta. Därför behövs åtgärder mot utanförskap och för god utbildning. Den stora ekonomiska jämlikhetsutmaningen för Sverige är att alltför många står utanför arbetsmarknaden.
Skribenternas önskemål om att Sverige ska avstå beslutsrätt i skattefrågor till EU utgår från sifferuppgifter som är väsentligt överdrivna i förhållande till vad OECD:s omfattande analyser om Base Erosion Profit Shifting visat (BEPS, action 11). Här är fakta att bolagsskatteintäkterna bland OECD:s länder stabilt ligger mellan 2,5 och 3 procent av BNP de senaste två decennierna och de har om något ökat i betydelse från en nivå strax under 2 procent under 1970- och 80-talen. Ryktet om bolagsskatteintäkternas död är alltså överdrivet.
Likaså får det bedömas överdrivet att som skribenterna antyda att EU-samarbetet skulle vara blockerat. Under den förra EU-kommissionens mandatperiod godkändes, trots kravet på enhällighet, inte mindre än 14 skattedirektiv. Den svenska regeringen är både aktiv och konstruktiv i skattesamarbetet på EU-nivå.
Att överge det svenska folkets exklusiva rätt att sig själv beskatta skulle leda in på farliga vägar, där sunda ekonomier i förlängningen riskerar att behöva finansiera misskötsel i andra länder. Enskilda regionala åtgärder riskerar lägga hinder för samarbete och kan i förlängningen orsaka handelskrig. Den svenska regeringen behöver i stället slå vakt om sin nuvarande linje, att söka globala lösningar på globala problem genom att fullfölja det pågående arbete som finns inom OECD. För öppna ekonomier med liten hemmamarknad och för ekonomier med många exportberoende storföretag vore det dessutom negativt med en utveckling där mindre hänsyn tas till var värden skapas i form av forskning, utveckling och huvudkontorsverksamhet och där beskattningsrätten istället flyttas över till stora marknadsländer där konsumtion sker. För svensk konkurrenskraft är det angeläget att fortsatt hävda vårt självbestämmande i skattefrågor.
En kortare version av texten är även publicerad på DN:s debattsida.
SKRIVET AVJohan Fall
