EU-kommissionens ”Business Taxation for the 21st Century” blickar allt annat än framåt
Igår presenterade EU-kommissionen sitt meddelande ”Business Taxation for the 21st Century”, innehållande en rad initiativ på företagsskatteområdet. Flaggskeppet utgörs av det som kallas ”BEFIT” (Business in Europe: Framework for Income Taxation) och som avses lanseras 2023. BEFIT är i princip bara en omstöpning av kommissionens tidigare förslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB), som efter två misslyckade lanseringar (2011 och 2016) nu går i graven.
I likhet med CCCTB ska BEFIT möjliggöra konsolidering av vinster och förluster inom EU och nettovinsten ska sedan fördelas mellan berörda länder enligt en särskilt framtagen fördelningsnyckel. Avsaknaden av regler som möjliggör förlustutjämning över gränserna och kostnaderna för att efterleva skattereglerna i 27 länder har länge utgjort ett stort hinder mot gränsöverskridande verksamhet och därmed att uppnå en effektiv inre marknad inom EU. När CCCTB presenterades 2011 angav Svenskt Näringsliv flera krav för att näringslivet skulle ha anledning att stödja förslaget, nämligen nedanstående fyra grundkrav som måste vara uppfyllda:
- 1.Anslutning till CCCTB måste vara frivilligt för företagen.
- 2.Systemet måste redan från början medföra konsolidering av vinster och förluster.
- 3.CCCTB måste möjliggöra förenklingar genom att endast en deklaration behöver lämnas för hela koncernen, s.k. ”one-stop-shop”.
- 4.Medlemsländerna måste själva bestämma över skattesatserna.
Vidare uttryckte vi kritik mot att den föreslagna fördelningsnyckeln delvis baserades på bolagens försäljning eftersom detta skulle missgynna små exportberoende länder som Sverige. Ovannämnda synpunkter gäller även i förhållande till BEFIT.
Enligt kommissionen ska beräkningen av skattebasen i BEFIT göras med utgångspunkt i de riktlinjer som OECD arbetar med för att ta fram en global minimiskatt (pelare 2). Mot bakgrund av att OECD:s förslag mött kraftig kritik från såväl skattskyldiga som skattemyndigheter för att vara alltför komplicerat är det oroväckande att kommissionen väljer detta ramverk som utgångspunkt för BEFIT. Å andra sidan spelar detta i slutändan kanske inte så stor roll. Oavsett namnbytet till BEFIT är det svårt att tro att kommissionen kommer att ha större framgång med detta förslag än vad de hade med föregångaren CCCTB. Många medlemsländer lär vara fortsatt kritiska till gränsöverskridande konsolidering och vad de uppfattar som ett angrepp på den nationella skattesuveräniteten.
Utöver BEFIT aviseras ett förslag före utgången av året som syftar till att stävja användandet av skalbolag.
Kommissionen kommer dessutom under 2022 presentera ännu ett direktiv med nya rapporteringskrav för bolag. Denna gång ska företag räkna ut och offentliggöra den effektiva skattesatsen som betalas i olika länder. I likhet med vad som gäller för BEFIT ska beräkningen göras i enlighet med de kritiserade riktlinjer som tas fram av OECD för den globala minimiskatten. Om detta direktiv blir verklighet kan bolagen räkna med ytterligare omfattande administrativ börda.
En liten ljuspunkt är kommissionens rekommendation till medlemsländerna att tillåta bolag att dra av förluster under pandemiåren 2020 – 2021 mot vinster från tidigare år. Kommissionen utlovar även ett förslag under 2022 för att lindra missgynnandet av investeringar finansierade med eget kapital jämfört med lånat kapital.
Mot bakgrund av den storslagna rubriken ”Business Taxation for the 21st Century” är kommissionens initiativ en besvikelse. Under rådande pandemi där många bolag kämpar för sin överlevnad och efter snart 10 år av totalt fokus på regler för att stävja skatteundandraganden hade det varit uppfriskande om kommissionen, såsom rubriken antyder, verkligen valt att blicka framåt. Vad Europa behöver är konkurrenskraftiga regler som främjar nya investeringar, jobb och tillväxt. Detta åstadkoms inte genom ytterligare pålagor på de som verkligen garanterar vår välfärd, nämligen våra företag.
SKRIVET AVClaes Hammarstedt
