Överenskommelse i hamn om digitalskatt och global minimiskatt – men de svåraste förhandlingarna återstår

I fredags enades 136 av de 140 länder som deltagit i OECD:s förhandlingar om en plan för beskattning av den digitala ekonomin (pelare 1) och införande av en global minimiskatt (pelare 2). Efter att Irland, Estland och Ungern, som i juli valde att inte stödja den då presenterade planen, nu hoppat på tåget innebär det att samtliga EU-länder ställt sig bakom det nya förslaget. Planen väntas få stöd vid G20-mötet i slutet av oktober.

Pelare 1 innebär att reglerna för de ca 100 största och mest lönsamma företagen ändras så att en del av beskattningen av vinsten flyttas från det land där produktion och huvudkontor är belägna till de länder där försäljningen äger rum. Företag som omfattas är de med en global omsättning överstigande 20 miljarder euro och en vinstmarginal över 10%. För dessa företag ska 25% av den del av vinsten som överstiger 10% (den s.k. övervinsten) flyttas över till och beskattas i de länder där företaget haft sin försäljning. Av OECD-överenskommelsen framgår att omsättningströskeln efter 7 år kan komma att sänkas från 20 till 10 miljarder euro.

Förslaget om en global minimiskatt om 15% gäller alla företag med en global omsättning överstigande 750 miljoner euro.

Av implementeringsplanen framgår att båda förslagen ska börja tillämpas 2023.

OECD:s förslag att flytta delar av beskattningen av vinsten från det land där huvudkontor, produktion, forskning och utveckling finns till försäljningslandet är självfallet inte bra för ett litet exportberoende land som Sverige. Med de höga trösklar som inledningsvis föreslagits kommer förvisso endast ett fåtal svenska företag att beröras. När dessa efter 7 år halveras blir saken däremot en annan då många svenska företag lär komma att omfattas av det extremt komplexa regelverket. Sverige riskerar då också att bli en stor förlorare när tiotals miljarder kronor i skatteintäkter istället hamnar i de svenska företagens försäljningsländer.

Beträffande den globala minimiskatten hävdas det av förespråkarna att den är nödvändig för att stoppa bolagsskattesatsens race mot nollsträcket och för att få till en rättvisare fördelning av skatteintäkterna. Det finns fog för att ställa sig kritisk till båda dessa argument. När det gäller bolagsskatten har racet snarare visat sig vara mot mitten, dvs. runt 20%, än mot noll.

Rättviseargumentet känns också krystat. Det faktum att alla länder har samma bolagsskattesats innebär inte nödvändigtvis att spelplanen blir jämlik. För Sverige med en bolagsskatt på 20,6% kommer kanske inte minimiskatten att vara ett problem. Som påtalats tidigare i bloggen  utgör den däremot en kraftig inskränkning i länders suveränitet och möjlighet att utforma sin skattepolicy utifrån vad som är bäst för det egna landet. Dessutom urholkar den möjligheten för många utvecklingsländer att konkurrera med stora marknadsländer. De sistnämnda har en naturlig attraktionskraft på investeringar och har därför inte samma behov av att erbjuda en attraktiv bolagsskattesats. För länder med en liten hemmamarknad och dålig infrastruktur kan däremot en lägre skattesats behövas för att kunna attrahera investeringar.

Det faktum att de 136 länderna enats innebär inte att förslagen är i hamn. Faktum är att det är nu de riktiga förhandlingarna börjar. Förutom att en hel del detaljer återstår att förhandla finns det stora frågetecken kring hur implementeringen ska lyckas. Mycket lär kretsa kring hur den amerikanska kongressen agerar.

Fram till i våras gick förhandlingarna trögt. De s k ”Blueprints” som OECD presenterat under hösten 2020 och som tidigare rapporterats om, fick kraftig kritik för att de ansågs för komplicerade och förutsättningarna att i närtid nå en överenskommelse kändes avlägsna. I samband med att Biden- administrationen i april 2021 aviserade sin ” Made in America Tax Plan ” med förslag på kraftigt höjda amerikanska skatter gjorde USA en kovändning i OECD-förhandlingarna genom sitt inspel om att bara de 100 största och mest lönsamma företagen skulle omfattas av pelare 1. Med tanke på att USA sedan OECD-arbetets start varit kritiska till införandet av en digitalskatt och noga med att peka på att de inte kan acceptera regler som diskriminerar amerikanska företag kändes detta utspel som minst sagt förvånande. Även om ett dylikt förslag inte explicit utpekar amerikanska företag är det knappast någon överraskning att mer än hälften av de största och mest lönsamma företagen i världen är just amerikanska. Preliminära analyser visar att ca två tredjedelar av de vinster som ska allokeras till marknadsjurisdiktionerna beräknas komma från amerikanska företag.

För att förslaget ska gå igenom den amerikanska kongressen krävs förutom majoritet i representanthuset även stöd av två tredjedelar i senaten. (Viss oklarhet råder dock i frågan sedan Biden-administrationen nyligen utmanat det rådande röstningsförfarandet och antytt att det möjligen skulle räcka med enkel majoritet i senaten). Demokraterna har några få rösters övervikt i representanthuset, men inte tillräckligt många i senaten. Där har demokrater och republikaner 50 senatorer var och för att uppnå enkel majoritet behövs vice presidentens utslagsröst för att tippa vågen till demokraternas fördel. För att komma upp i de två tredjedelars majoritet som krävs måste således 17 republikanska senatorer byta sida och rösta med demokraterna. Mot bakgrund av republikanernas kritiska inställning till skattehöjningar i allmänhet känns det osannolikt att de skulle gå med på att godkänna ett globalt regelverk som drabbar amerikanska företag i oproportionellt hög utsträckning och som dessutom till stora delar skulle komma att finansieras genom vad de betraktar som amerikanska skatteintäkter.

Samtidigt är Biden-administrationen angelägen om att den globala minimiskatten ska införas. De har själva planer på att höja sin egen minimiskatt för amerikanska utlandsinvesteringar. Genom införandet av en global minimiskatt som ligger på samma nivå som den amerikanska bibehålls konkurrenskraften för amerikanska företag. Möjligen har därför denna del av OECD-förslaget också större chans att få stöd av den amerikanska kongressen.

Från en utomstående betraktares perspektiv borde den för USA optimala lösningen vara att den globala minimiskatten införs, men att pelare 1 skrotas. På så sätt bibehålls amerikanska företags konkurrenskraft samtidigt som USA slipper ”skänka” bort skatt till marknadsjurisdiktioner.

För många länder skulle nog ett sådant scenario vara svårt att svälja. Ett stort antal av de länder som deltagit vid förhandlingsbordet betraktar de båda förslagen som ett paket. Faller det ena så faller det andra. EU och resten av världen gör således klokt i att inte förhasta sig i implementeringsarbetet innan det går att skönja en tydligare riktning i USA.

SKRIVET AVClaes Hammarstedt