Publicerat: 5 november 2019

Akademiskt intressant men policymässigt irrelevant om arvsskatten

SNS har i sitt projekt skatter i en globaliserad värld presenterat rapporten ”Lärdomar om den svenska arvsskatten” av Sebastian Escobar-Jansson. Rapporten kan sammanfattas som akademiskt intressant men policymässigt irrelevant. Escobar-Jansson har studerat hur det beskattningsmässiga värdet av arv underrapporterades och kommer fram till att det kan handla om ca 17 procent. En intressant kunskap som kan vara värd att notera inför vidare studier av skillnaden mellan individuell betalningsvilja för skatter jämfört med när andra ansvarar via källskatter. Som inspel inför en ny skattereform är rapporten dock helt irrelevant. Arvsskatten var och förblir en skadlig skatt och eventuell omfattning av underrapportering gör den inte mindre skadlig.

Arvsskatten skrämde iväg investerare och investeringar från landet. Arvsskatten tog kraft och kapital från företag när de hade det som svårast och i värsta fall kunde den utplåna familjeföretag. Ett generations- eller ägarskifte är den kanske största utmaningen för ett företag och det finns nog med andra fallgropar för att dessutom utsätta företagen för arvsskatten. Detta tillsammans med att skatteintäkterna på sin tid var närmast negligerbara, cirka 0,1% av BNP, var bakgrunden till att en enig riksdag den 17 december 2004 beslutade att avskaffa arvs- och gåvoskatten.

Politiker från alla partier ansåg att det var viktigt att befria familjeföretag från skatten men insåg också att sådana undantag var orättvisa gentemot andra arvtagare, t ex ägare av fastigheter som blivit dyra med åren men som inte genererade någon avkastning att betala skatten med.

Vid sidan om uppskattningen av underrapportering av arv redogör Escobar-Jansson också för några skäl för och emot en arvsskatt. Här nämns problematiken för familjeföretagens generationsskifte där uttag för att kunna betala skatten innebar än högre beskattning. I onoterade företag var dock den skattemässiga värderingen lägre, vilket å andra sidan förmodligen gjorde att skatten påverkade valet att vara noterad eller onoterad.

Jag har själv rest runt i landet i många år och pratat med företagare om generationsskifte. Förr var det många som pratade om till vilket land man av skatteskäl skulle flytta till i samband med ägarskifte och pensionering. Nu är det länge sedan jag hörde den frågan.

Det är först på senare år som Sverige fått ett konkurrenskraftigt företagsklimat för entreprenörer. Skadliga skatter som arvsskatt och förmögenhetsskatt har avskaffats och entreprenörsskatten (3:12-reglerna) har blivit bättre. Men ägarvillkor måste vara långsiktigt stabila. Vi har nyligen sett hur hot om sämre entreprenörsskatt påverkat landets ägarledda företag att ändra ägarstruktur och om möjligt göra extra utdelningar inför hot om högre skatt. Givet hur länder konkurrerar om företagande med andra skatter är det därför en god strategi att slå vakt om goda ägarvillkor i Sverige.