Den dolda skatten

Arbetsgivaravgifterna finansierar socialförsäkringsförmåner som ålderspension, sjuk- och föräldraförsäkring, arbetsskadeförmåner och arbetslöshetsersättning.

Men trots att kostnaderna för de förmånerna har minskat de senaste åren och delavgifterna för försäkringarna har sänkts, så ligger den totala arbetsgivaravgiften kvar på samma nivå: 31,42 procent på lönen.

Förklaringen är att den så kallade allmänna löneavgiften successivt har höjts. Den allmänna löneavgiften finansierar ingen försäkringsförmån för de anställda. Den är en ren skatt på arbete som arbetsgivarna betalar.

När avgiften infördes 1995 låg den på 1,5 procent – i dag är den 10,72 procent. Nästa år föreslås den höjas till 11,62 procent.

Det betyder att över en tredjedel av arbetsgivaravgiften går till den allmänna löneavgiften. Den är den största posten i arbetsgivaravgiften. Den allmänna löneavgiften är faktiskt större än avgifterna för sjukförsäkring, föräldraförsäkring, efterlevandepension och arbetsskada tillsammans. I år beräknas avgiften ge staten hela 193 miljarder kronor i skatteintäkter.

Men inte nog med att en stor del av arbetsgivaravgiften alltså saknar samband med försäkringsförmånerna. Arbetsgivaravgiften betalas på hela löneunderlaget för den enskilde anställde – men utan motsvarande rätt till ersättning.

Exempelvis betalas inte sjukpenning för lön över 30 300 kronor per månad, även om avgifter betalas på lön över detta ”tak”. Den delen av avgiften förs i stället till statsbudgeten och fungerar också som en skatt.

I en försäkring ska det självklart finnas ett tydligt samband mellan den avgift som arbetsgivaren betalar och den ersättning som den anställde kan få. Därför bör avgifter endast betalas på den delen av lönen som också motsvarar rätt till ersättning.

Arbetsgivaravgifterna är relativt okända. Följaktligen diskuteras inte utformningen av dem tillräckligt. En rimlig utgångspunkt är att sambandet mellan avgifter och förmåner upprätthålls.

Avgifter bör endast betalas på den del av lönen som ger rätt till ersättning. En dominerande del av arbetsgivaravgifterna, den allmänna löneavgiften, är en skatt. Den bör därför kallas just skatt.

Den politiska ambitionen borde som ett minimum vara att öka transparensen kring den allmänna löneavgiften, hur stor den är och hur mycket pengar arbetsgivarna betalar till annat än försäkringsförmåner. Det skulle ge medarbetarna tydlig information om företagens möjligheter att anställa och behålla arbetskraft och samtidigt vara konkurrenskraftiga.

Ulrica Bennesved, regionchef Svenskt Näringsliv
Catharina Bäck, socialförsäkringsexpert Svenskt Näringsliv