Arbetsnormer i utsatta områden

I denna rapport studerar vi arbetsnormer bland individer som är bosatta i utsatta områden i Sverige, samt hur de varierar med avseende på utrikes bakgrund och jämfört med bosatta i övriga Sverige. Undersökningen är baserad på enkätdata från Svenskt Näringslivs Sverigebarometer.

För att studera arbetsnormer använder vi svar på frågor om vad respondenterna anser att långtidsarbetslösa bör vara beredda att acceptera för att få ett arbete, till exempel obekväma arbetstider, monotona arbetsuppgifter eller flytt till annan ort.

Resultaten från vår analys visar att:

• Oberoende av bostadsområde eller utrikes bakgrund anger en majoritet av respondenterna att långtidsarbetslösa bör acceptera sämre villkor för att ta ett jobb, vilket visar att arbetsnormerna generellt sett är relativt starka. Arbetsnormerna är dock genomgående svagare bland respondenter som är bosatta i utsatta områden jämfört med riket som helhet.

• Utrikes födda och inrikes födda med två utrikes födda föräldrar uppvisar svagare arbetsnormer än inrikes födda med två inrikes födda föräldrar. Vi finner däremot ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan inrikes födda som har en utrikes född förälder och inrikes födda som har två inrikes födda föräldrar.

• Skillnaderna i arbetsnormer minskar när hänsyn tas till demografiska och socioekonomiska faktorer och politiska sympatier. Betydande skillnader kvarstår dock mellan personer som bor i utsatta områden och övriga Sverige, samt mellan respondenter som har utrikes bakgrund och de som är inrikes födda med åtminstone en inrikes född förälder.

• Personer som är äldre, har en högre utbildning och en högre upplevd ekonomisk trygghet tenderar att uppvisa starkare arbetsnormer. Arbetsnormerna är däremot svagare bland arbetslösa och personer utanför arbetskraften.

Slutsatsen från analysen är att arbetsnormerna är svagast i de grupper och områden där graden av självförsörjning är låg och där relativt många har en svag arbetsmarknadsanknytning. Reformer som syftar till att öka incitamenten att ta ett jobb riskerar därmed att få svagast genomslag bland de grupper där behovet av att få fler i arbete är som störst.

Resultaten stödjer tidigare forskning som betonat samspelet mellan ekonomiska incitament och sociala normer. Reformer för ökad sysselsättning behöver därför kombineras med ett långsiktigt arbete för att stärka normer kring värdet av arbete och egenförsörjning