”Ta ansvar och säkerställ att samhället blir tryggt”

Det kan inte ha undgått någon att kriminalitet är ett samhällsproblem som vuxit i Sverige under de senaste åren och därmed också kommit att dominera den politiska debatten. Men brottsligheten som drabbar företag, arbetslivskriminaliteten, glöms ofta bort.

En rapport från Svenskt Näringsliv visar att mer än vart tredje företag drabbas. Kriminaliteten tar sig många uttryck, inte bara inbrott och stöld, kriminella utför även sin brottslighet inom ramen för företag de kontrollerar.

Den organiserade brottsligheten kontrollerar företag som i stort sett helt bygger på olaglig verksamhet och som inte sällan är kopplade till annan grov kriminalitet i samhället, samt företag som blandar vit verksamhet med svart och som inte har kopplingar till annan olaglig verksamhet.

Totalt sett är det mer än vart tredje företag som har upplevt osund konkurrens från företag som bryter mot lagar och regler, struntar i att betala skatt och fuskar med anställningsregler och arbetsmiljölagar. För en näringsidkare som sliter med att få verksamheten att gå runt är detta naturligtvis en allvarlig bromskloss. Och för samhället bidrar det till sämre fungerande konkurrens och lägre produktivitet. Skapandet av riktiga vita jobb försvåras också vilket bidrar till segregation och utanförskap.

Liksom mot annan kriminalitet är det nu dags att ta krafttag mot den svarta ekonomin och här krävs en palett av åtgärder. Det gäller att slå både mot utbudet och efterfrågan på svarta jobb. En viktig del av lösningen på problemet är förstås olika former av åtgärder mot den grova kriminaliteten.

För att komma åt företag som bedriver svart verksamhet måste man inse att höga arbetskraftskostnader och höga skatter skapar drivkrafter att både köpa och sälja svarta tjänster. Om en köpare av en tjänst i Sverige rakt av ska kunna byta en timme mot säljaren av en tjänst krävs på grund av skatterna att köparen har nästan fyra gånger så hög inkomst. I Sverige är dessutom arbetskraftskostnaderna höga, särskilt för jobb med låga formella utbildningskrav.

Det är också tydligt att reformer som på olika sätt har minskat skattekilar och/eller har sänkt arbetskraftskostnaderna fungerar. Det gäller sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga och det gäller rot och rut som har skapat en utveckling där jobb som tidigare utfördes svart nu i stället flyttat in i den vita sektorn. Uppskattningen av hur många nya vita jobb som skapats av reformerna varierar något men en samlad bedömning av de studier som gjorts visar på tiotusentals nya jobb. Dagens höga skatter slår framför allt mot företag med hög arbetskraftsintensitet. Därför är rot och rut viktiga eftersom de bidrar till att neutralisera de effekterna så att även arbetskraftsintensiv verksamhet ges förutsättningar att fungera och växa.

Men dessa åtgärder på efterfrågesidan räcker inte. Det krävs också reformer för att minska utbudet. Det behövs en effektiv och uthållig kontrollverksamhet från relevanta myndigheter inom ramen för befintliga befogenheter. På skatteområdet har tyvärr antalet skatterevisioner minskat till omkring 4 000 per år från omkring 18 000 per år under 1980-talet.

Dessutom måste kriminalitet som bryter mot regelverken bekämpas. I detta ingår att bryta dagens orimliga sekretessregelverk och möjliggöra för myndigheter att byta information med varandra. Detta måste dock utformas så att rättssäkerheten och integriteten inte riskeras. Över huvud taget måste samverkan mellan myndigheterna utökas och effektiviseras utifrån vad som ryms inom dagens regelverk.

Dagens brister behöver kartläggas. Bland åtgärderna ingår också att se över straffskalor vad avser arbetslivskriminalitet och att denna fråga prioriteras hårdare.

Vägen framåt är därför såväl att bygga vidare på reformer som minskar skattekilar och arbetskraftskostnader som att stärka de repressiva åtgärderna mot företag som inte gör rätt för sig och som skadar konkurrensen, skattemoralen och samhällsekonomin.

Detta räcker givetvis inte för att lösa problemen med den grova kriminaliteten i stort, men utgör viktiga steg för att skapa bra förutsättningar för seriösa företag och därmed för nya jobb, mindre utanförskap och mer skatteintäkter. För i slutänden tjänar ingen - utom de kriminella - på en omfattande svart sektor som hotar både samhällsekonomin och hel samhällskontraktet.

Det vilar ett mycket tungt ansvar på regeringen och riksdagen. Staten måste leva upp till sin del av samhällskontraktet och säkerställa ett tryggt samhälle.

Det ansvaret kan staten inte delegera. Det ansvaret måste våra politiker ta.