Bra kan bli bättre i ESO:s förslag till skattereform(er)
En rapport från Expertgruppen i offentlig ekonomi har på 250 sidor lagt en mängd förslag till förändringar på skatteområdet. Somligt är bra, annat kan bli bättre. I rapporten förs även resonemang om paketeringen av dessa förslag.
Skatterna på arbete bör sänkas enligt ESO. Förslagen tar sikte på att främja arbete och stärka incitamenten till arbete, vilket har vissa likheter med vad Svenskt Näringsliv föreslagit. I sammanhanget lyfts särskilt upp dagens brist på synlighet för en stor del av skattebelastningen, nämligen det som kallas arbetsgivaravgift men i praktiken utgör en skatt . Här föreslås att öka transparensen genom bland annat en mer öppen redovisning och tydligare begrepp, vilket vore ett välkommet steg på vägen för att ge möjlighet att bättre värdera nytta och förmåner i förhållande till samhällsekonomisk kostnad för offentliga system. Ytterst är det en demokratifråga.
Skatten på kapitalinkomst är högre i Sverige än i omvärlden. Detta faktum redovisas tydligt i ESO-rapporten, vilket är välgörande för skattediskussionen. I rapporten understryks också att det är angeläget att ha goda förutsättningar för företagande, risktagande och entreprenörskap. Bland förslagen finns en sänkning av den generella kapitalskattesatsen från dagens 30 procent till 25 procent. Därmed stannar nivån fortfarande över vad som gäller i de flesta länder, vilket blir otillräckligt för att stärka konkurrenskraften. Tyvärr tappar förslagen i denna del ytterligare styrka genom att också ha med en del om att skärpa entreprenörsskatten (3:12) från dagens 20 procent till 25 procent. Detta skickar en allvarligt negativ signal, vilket är olyckligt i rådande svaga konjunkturläge. Inte minst är det problematiskt för enskilda innovatörer som överväger att försöka göra verklighet av idéer genom att bli företagare i nystartade verksamheter under stor osäkerhet och samtidigt lämna en trygg anställning. Istället skulle ett vårdat regelverk för entreprenörsskatten tillsammans med mer konkurrenskraftiga ägarskatter i Sverige kunna stärka förutsättningarna att utveckla livskraftiga kluster med hög entreprenöriell aktivitet.
En insikt bland kapitalskatteförslagen är att behålla symmetri mellan beskattning av över- och underskott, dvs. att medge avdragsrätt för exempelvis räntor i samma omfattning som avkastning beskattas. I denna del av rapporten görs också det välkomna konstaterandet att förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna hör till det förgångna och behöver få vila i frid.
Bolagsbeskattningen behandlas i rapporten med bland annat perspektivet att den är föremål för hårt internationellt konkurrenstryck. Det gäller inte minst villkoren för koncernutjämning och avdragsrätt för räntekostnader, något som noggrant kartlagts och analyserats genom Svenskt Näringslivs försorg. ESO-rapporten resonerar kring olika aspekter, inte minst den pågående diskussionen hos OECD om beskattning och ekonomins digitalisering, och slår fast att detta är en komplicerad materia .
Momssystemet behandlas i rapporten och får i förslagsdelen anses ha en tyngdpunkt på höjda skattesatser inom de områden där skattesatsen idag är reducerad. Det finns också avsnitt i rapporten som diskuterar problemen med dold moms och förslag läggs även om att bredda momsbasen. Detta är välkommet och Svenskt Näringsliv har gjort mer utförliga genomgångar av området och möjligheterna till basbreddning. Visserligen följer en del begränsningar av EU:s momsdirektiv, men Sverige kan redan idag göra åtskilligt mer i riktning mot breddningar och förenklingar som skulle underlätta för företagen och göra momssystemet bättre.
Miljöskatterna behöver enligt ESO-rapporten få skarpare fokus. Det är enkelt att skriva under på och rapporten för fram befogad kritik av illa fungerande punktskatter på sådant som elektronik, flyg och plastpåsar där träffsäkerheten brister och resultaten bedöms inte vara särskilt goda. Liknande analyser har presenterats i rapporter som Svenskt Näringsliv låtit ta fram. ESO problematiserar konceptet med så kallad skatteväxling och betonar vikten av att sovra för att välja de mest effektiva miljöskatterna. I delar känns analysen känns igen från hur vissa av resonemangen gått i bland annat denna antologi.
ESO-rapporten har klätts i en slags tvångströja genom begränsningen att upprätthålla det rådande skattetrycket. Varje förslag till skattelättnad har därför måst åtföljas av en lika stor skärpning i någon annan del av skattesystemet. Detta synsätt är varken balanserat eller fullständigt. I bakgrunden finns det självklara fundamentet om att sunda offentliga finanser måste upprätthållas. Men skatterna är bara halva ekvationen; skatteinkomsterna sätter gränser för de offentliga utgifterna. Helheten avgörs i ett samspel mellan inkomster och utgifter inom ramen för den samlade finanspolitiken. Att bara se skattesystemet blir därför haltande om inte också utgifterna inkluderas. I sammanhanget ska framhållas att i ESO-rapporten lyfts förtjänstfullt fram att kloka skatteförändringar får skattebaserna att växa genom att förändringarna leder till ökad sysselsättning, högre investeringar och högre produktivitet. Därtill kan ytterligare utrymme för angelägna skatteförändringar skapas genom en stram utgiftspolitik.
I ESO-rapporten och vid dess presentation förs resonemang om att det aldrig överhuvudtaget skulle gå att förändra skattesystemet genom reformer stegvis eller i småbitar och därför förordas en enda stor skattereform. Verkligheten talar emot detta. För snart två år sedan lanserades En Omfattande Skattereform i den så kallade januariöverenskommelsen, men arbetet med denna tycks ännu inte ha kommit ur startgroparna. Coronakrisen är givetvis en bidragande orsak men väl så betydelsefullt är förmodligen de grundläggande motsättningar om inriktning som torde finnas mellan partierna bakom överenskommelsen. För 30 år sedan kunde visserligen en större skattereform genomföras, men det hängde på en synnerligen skör tråd. Ändå var det politiska landskapet vid den tiden betydligt mer homogent, överskådligt och framkomligt. De internationella förutsättningarna var också enklare med svagare konkurrenstryck, mindre tillgång till information och influenser från omvärlden och vi inte EU-medlemskapet att ta hänsyn till.
Under tiden som förflutit sedan 1990-91 års reform har många förändringar skett i skattesystemet och flertalet har varit av godo. Exempelvis har vi slopat skadliga skatter som förmögenhets-, arvs- och gåvoskatter, incitamenten till arbete har stärkts genom jobbskatteavdrag, reglerna om RUT och ROT har gjort många svarta jobb vita och förutsättningarna för företagande har blivit bättre genom justeringar i riktning mot ett rimligare regelverk kring entreprenörsbeskattningen. Det har tjänat oss väl och sedan det finanspolitiska ramverket etablerades vid millennieskiftet har skattetrycket sjunkit samtidigt som skatteintäkterna realt ökat med 500 miljarder kr. Utgångsläget jämfört med 1990-91 är ett annat i så måtto att det visserligen finns många skattereformsbehov även idag men det råder knappast så akuta problem som fanns då.
En bred parlamentarisk uppslutning bakom skatterna vore givetvis önskvärt. Men innehållet behöver komma före formen . Det vore olyckligt om ambitionerna tog överhanden att göra en enda skattereform, dessutom villkorad med viss storleksomfattning. Det skulle riskera att lägga en våt filt och försena angelägna åtgärder som borde ske snarast. Vägen framåt behöver därför vara att göra många skattereformer och framför allt rätt skattereformer med konkurrenskraft som ledstjärna.
SKRIVET AVJohan Fall
