Revisionsplikt fel medicin mot ekonomisk brottslighet
Den ökade ekonomiska brottsligheten är ett stort samhällsproblem som drabbar näringslivet på olika sätt. Inte sällan är företag brottsoffer och utsatta för olika typer av bedrägerier. Det är därför välkommet att regeringen tar initiativ till ett åtgärdspaket på detta område. Det utredningsdirektiv (dir. 2021:115) som beslutades den 22 december innehåller dock flera förslag på generella krav och regler som, om de genomfördes, skulle öka regelbördan för alla eller stora grupper företag. Bland dessa finns ett eventuellt återinfört krav på att alla aktiebolag ska anlita en revisor.
Som motiv till att inkludera återinförd revisionsplikt bland de brottsbekämpande åtgärder som ska utredas hänvisar regeringen till de utvärderingar av revisionspliktens avskaffande 2010 som genomförts av Ekobrottsmyndigheten och Riksrevisionen. Dessa utvärderingar uppvisar dock stora brister, vilket bekräftas av en metodologisk granskning som nyligen genomförts av forskare från Handelns forskningsinstitut. I själva verket finns det betydligt effektivare verktyg för brottsbekämpning än revision. En anledning är att revisionen i regel sker i efterhand, långt efter att eventuell brottslighet redan inträffat. Revisionstjänster, som i hög utsträckning är internationellt standardiserade, är dessutom inte primärt utformade för att hitta och bekämpa brottslighet. Revision är inte heller den mest verksamma åtgärden för att motverka skatteundandragande. Majoriteten av de anmälningar som kommer till Skatteverket från revisorer rör för sena inbetalningar av skatter och arbetsgivaravgifter eller andra mindre förseelser.
En återinförd revisionsplikt skulle öka regelbördan väsentligt, bli ett hinder för nyföretagande och försämra förutsättningarna för små företag att växa. Sveriges trösklar för revisionsplikt är mycket låga i internationell jämförelse. Idag krävs det att ett bolag uppfyller två av de tre trösklarna 1,5 miljoner kronor i balansomslutning, 3 miljoner kronor i nettoomsättning och tre anställda för att omfattas av revisionsplikt. I Sverige är det således endast mycket små företag som inte behöver anlita en revisor. Flera av de stora bedrägerier som uppmärksammats på senare år involverade bolag som överskridit dessa trösklar och därmed omfattades av kravet på revision. Här är alltså kopplingen mellan det observerade problemet och den föreslagna åtgärden svag.
I internationellt perspektiv är dagens svenska tröskelvärden bland de lägsta i hela EU. Länder som Tyskland, Storbritannien och Nederländerna tillämpar EU:s högsta tillåtna gränsvärden, som innebär att företag som överstiger två av gränsvärdena 8 miljoner euro i nettoomsättning, 4 miljoner euro i balansomslutning och 50 anställda omfattas av revisionsplikt. Det är märkligt att utredningsdirektiven inte sätter in de svenska gränsvärdena i en internationell kontext. I synnerhet eftersom regeringen nyligen remitterat ett förenklingspaket där det bland annat ingår ett förslag på att utreda en höjning av gränsvärdena för revisionsplikt i paritet med jämförbara länder.
För att komma åt problem med ekonomisk brottslighet och skatteundandragande är det betydligt mer effektivt med proportionerliga, riskbaserade åtgärder och riktade myndighetskontroller. Det är därför välkommet att den kommande utredningen fått i uppdrag att ta ställning om Bolagsverket ska få en mer aktiv roll i det brottsförebyggande arbetet genom exempelvis utökade kontroller för att säkerställa identiteten hos dem som bedriver verksamhet genom aktiebolag. I kombination med en straffrättslig bestämmelse om bolagskapning, en fråga som utredningen också ska se över, kan detta stärka skyddet för de företagare som utsatts för bedrägerier i samband med exempelvis företagsöverlåtelser.
Skatteverkets kontrollverksamhet omnämns dock inte alls i utredningsdirektiven. Det är förvånande, särskilt med tanke på att några av de mer uppmärksammade bedrägerierna på senare år rört Skatteverkets utbetalningar av ingående moms. Svenskt Näringsliv har tidigare uttryckt en oro över att antalet skatterevisioner stadigt har minskat på senare år. Idag utför Skatteverket mindre än hälften av det antal revisioner som genomfördes per år på 1980-talet. Samtidigt har antalet aktiebolag ökat kraftigt under samma period.
Bland utredningens uppdrag ingår också att ta fram förslag på ett obligatoriskt krav på att lämna in årsredovisningen till Bolagsverket i ett elektroniskt format samt att bedöma om tidsfristen för att lämna in årsredovisningen bör förkortas. Att inlämningen av årsredovisningen till Bolagsverket övergår till att ske digitalt är en förväntad utveckling som kan innebära förenklingar både för upprättare och användare av årsredovisningen. Att digitaliseringen skulle innebära en sådan kraftig förenkling av processen för inlämnande företag att det skulle vara motiverat med en kortare tidsfrist för inlämnande av årsredovisningen (vilket utredningsdirektiven gör gällande) kan dock kraftigt ifrågasättas. Tvärtom är det helt avgörande att formerna för digitalt inlämnande inte på något sätt utestänger eller fördyrar processen för små företag, i synnerhet om sådan inlämning blir obligatorisk. Det digitala formatet får dessutom inte överskugga syftet med den information som lämnas i årsredovisningen. Vidare behövs en bolagsrättslig översyn av ansvaret för de uppgifter som lämnas till Bolagsverket vid digital inlämning, vilket tidigare påtalats av Svenskt Näringsliv.
Svaret på problemet med ekonomisk brottslighet är inte en generell försämring av företagandets förutsättningar genom att öka den administrativ börda som bärs av den stora majoriteten hederliga företag. Ett robust system med riktade riskbaserade kontroller baserade på ett fungerande samarbete mellan expertmyndigheterna är betydligt mer samhällsekonomiskt effektivt. Förhoppningsvis kommer utredningen att ta fasta på detta. Uppdraget ska redovisas senast den 22 juni 2023.
SKRIVET AVSofia Bildstein-Hagberg
