Med en kurs i spelprogrammering hoppas Semcon ge ensamkommande flyktingungdomar inspiration och råg i ryggen att välja en teknikutbildning. ”Vi skickar med dem en tro på sig själva”, säger Jenny Forsberg, ansvarig för kursen.
Under våren har teknikföretaget Semcon ordnat en spelprogrammeringskurs för ensamkommande flyktingar under 23 år. Varannan torsdag har de träffats på Semcon i Göteborg för att känna på hur det är att utveckla dataspel.
Många av de ensamkommande flyktingbarn som kom 2015 är inne i ett kritiskt skede nu när de är på väg att gå ut gymnasiet och vill ha ett jobb, konstaterar Jenny Forsberg, dataingenjör på Semcon och ansvarig för kursen.
– Vi vill visa hur svensk arbetsmarknad fungerar och att programmeringskunskap är något som verkligen efterfrågas. Utbildning och kunskap är bra verktyg för att ta hand om sig själv och få ett bra liv.
Semcon vill visa att programmering inte är så svårt som många tror och inspirera dem att välja en teknikutbildning.
– Vi skickar med dem en tro på sig själva och visar att det här kan vara ett bra sätt för dem att försörja sig på – att de kan bli någon som jobbar inom detta.
Jenny Forsberg, som efter tio år som lärare skolade om sig till dataingenjör, är själv nöjd med sin nya karriär.
– När jag blev ingenjör öppnades helt nya dörrar. Det är intressant att se hur tekniken kan hjälpa människor. Jag brinner för att göra teknik enklare och mer tillgänglig, och att inspirera folk så att de kan använda den.
20 ungdomar började på kursen och 15 av dem följde den till slutet. Förutom Jenny Forsberg som lärare har 12 personer från olika delar av Semcon deltagit som mentorer och stöd under hela kursen.
Undervisningsspråket var svenska trots att ungdomarnas svenskkunskaper var rätt så varierande. Men tack vare att de flesta kom antingen från Afghanistan eller Iran kunde de översätta för varandra när det var något de inte förstod på svenska.
Förutom programmeringen har de också lärt sig lite om svensk kultur, hur man uppför sig på en svensk arbetsplats, och vad som kan förväntas av en anställd.
– Jag hoppas att kursen har gett dem uppmuntran. De säger att de är väldigt nöjda och att det betytt mycket för dem.
Hon poängterar att det inte är själva programmeringen som är det viktiga med spelkursen, utan att deltagarna känner att de är välkomna och får vara med i en gemenskap.
– Det handlar mer om positiva möten mellan människor, att ge dem hopp och framtidstro och att de ska känna delaktighet, värdighet och vänskap.
Jenny Forsberg och mentorerna fortsätter att hålla kontakten med ungdomarna. Även om det inte finns någon uttalad fortsättning efter kursen finns det för Semcons del ändå en långsiktig tanke på att någon av dem kanske vill komma tillbaka till när de har utbildat sig.
För Semcons som företag har kursen också inneburit ett samarbete mellan avdelningarna på ett sätt som sällan finns annars.
– Vi har lärt känna varandra och vi har byggt upp en gemenskap där vi gör helt andra saker än vad vi brukar göra – det svetsar verkligen samman.
Dessutom skapar det ett intresse för Semcon som arbetsgivare när anställda får chansen att gå från tanke till handling kring något de tror på, påpekar Jenny Forsberg.
– Det är attraktivt att göra skillnad. Det är lätt att trivas hos en arbetsgivare där det ges möjlighet att förverkliga sina drömmar om att bidra till något positivt. Att få använda sina kunskaper som ingenjör för att lösa ett samhällsproblem.
Omställning och yrkesväxlingArbetsmarknadKompetensförsörjningrekryteringkompetensbristJämställdhet och mångfald