En saga om kompetensförsörjningen, energiförsörjningen och tillståndsprocesserna - de tre byggstenarna för klimatomställningen
För några dagar sedan avslutades klimatmötet COP26 i Glasgow. Det går alltid att önska sig mer men vi har en regelbok på plats och en tydlig signal att svenska näringslivet kan fortsätta med sina investeringar. För er som är intresserade finns det mer att läsa här (se länk).
Jag vill börja med att måla en bild för er. Tänk er en framtid där politiska låsningar släpper på internationell, nationell och regional nivå. Tänk er en framtid där alla länder kraftsamlar utan att hållas tillbaka av resurser eller energifrågor. En framtid där svenska politiker är överens om energiförsörjningen och energimixen. En framtid där tillståndsprocesserna inte håller tillbaka företagens omställning. En framtid där alla köper elbilar, där vi endast vill bygga hållbart och producera fossilfritt stål (bland annat). Detta är självklart en utopi. Men om vi nu tänker att alla förhandlingarna leder dit, är vi då klara?
Nu vill jag passa på och fortsätta måla den framtida bilden. Tänk om alla som hade beställt sina elbilar fick vänta flera månader på en installatör som ska installera deras laddstolpe eller om laddinfrastrukturen försenas på grund av personalbrist. Tänk om cement levereras men det inte finns tillräckligt många byggingenjörer, som kan överse projekten av hållbart byggande. Tänk om vi har fastställt planerna för utbyggnaden av elnätet men inte har kompetensen som behövs för att bygga ut den. Tänk om Hybrit inte kan utveckla sin vätgasteknik för att producera stålet som efterfrågas för att det inte finns tillräckligt många ingenjörer. Tänk om Northvolt inte kan leverera batterierna till Volvos elbilar för att de inte hittar tillräckligt många batteritekniker.
Vad jag försöker landa i är att mycket kan vara på plats för omställningen men kompetensförsörjningen är helt avgörande om Sverige ska klara sina klimatmål. Vi behöver ett mer flexibelt utbildningssystem som bättre anpassar utbudet utifrån arbetsmarknadens behov i gymnasial-, vuxen- och högre utbildning. I rapporten Kompetensförsörjning för klimatomställningen skriver jag och mina arbetskamrater Ulrika Wallén, Jesper Gyberg och Malin Jonsson Fredriksson om vikten av kompetensförsörjningen för den gröna omställningen. I en enkätundersökning bland branschorganisationerna finner vi att tre av fyra branscher branscher bedömer att kompetensbrist riskerar att hindra klimatomställningen samt att insatser krävs för att anställda ska ha rätt kompetens och för att rätt kompetens ska kunna rekryteras fram till 2045. En fjärdedel av branscherna som svarar anser att 51-100 procent av personalen behöver vidareutbildas i syfte att klara omställningen.
Vi ser ett behov av en ökad samverkan mellan utbildningsaktörerna och arbetsmarknaden och ett utbildningssystem som är beredd att ta emot unga men även äldre och yrkesverksamma. Som ni märker är det inte enbart elsystemets flaskhalsar i Mellansverige som hindrar klimatomställningen, utan även flaskhalsar i utbildningssystemet. Den 26:e oktober tog vi ett första steg och presenterade vår rapport (ni kan se lanseringen här) och en rad reformförslag som vi tror kan vara en början på lösningen.
I slutändan handlar det inte om att elförsörjningen eller tillståndsprocesserna inte är nödvändiga för att lösa klimatkrisen. Det handlar snarare om att för klimatfråga som för mycket annat är alla goda ting tre. Elförsörjningen, tillståndsprocesserna och kompetensförsörjningen.